Monthly Archives: juni 2010

Könsroller i samhället

Det finns helt klart stora skillnader mellan kvinnor och män i dagens samhälle. Dels ekonomiskt och dels socialt. Det finns väldigt tydliga könsroller som vi med all sannolikhet lär oss från födseln. För visst lärde man sig att bara tjejer hade rosa saker och killar hade blåa. Omvänt skulle aldrig funka. En kille med rosa kläder skulle betraktas som tjejig och med homosexuella tendenser. Helt klart beror många av skillnaderna mellan könen på sociala strukturer eller på kulturella förhållanden men man ska inte förneka att det finns biologiska orsaker också. Att förneka dessa betraktas idag av många som sexistiskt. Jag skulle snarare hävda att det är sexistiskt att förneka skillnaderna. Kvinnor är kvinnor och drivs av biologiska krafter som finns till av naturliga orsaker, så låt kvinnor få vara kvinnor och samma sak gäller män. Hindra inte de olika könen från att få vara det de är pga någon jämställdhetsiver.

Man kanske ska hindra de onödiga kulturella skillnaderna från att dela upp allt för mycket. Man kan låta sina döttrar ha blåa saker och sina söner ha rosa. Man kan låta sina döttrar leka med bilar i sandlådan om de vill och sina söner leka med låtsasugnar eller dockor om de vill. Det kan knappast finnas någon biologisk anledning till att killar hellre leker med bilar och att det skulle vara mer pojkigt.

Skillnader mellan könen försvinner absolut inte heller av att införa Fru Gårman-skyltar vid 50% av alla övergångsställen istf enbart Herr Gårman som det är nu. Inte heller blir det bättre av att det finns fler kvinnor i företagsledningar eller på VD-positioner eller för den delen vid politiska maktpositioner. Detta är nonsens och att förespråka detta är bara att avleda kvinnokampen från det som verkligen betyder något. Ekonomisk frigörelse!

Ska kvinnor och män bli ens lite jämställda måste de vara ekonomiskt jämställda och därmed måste kvinnorna frigöra sig från männen ekonomiskt. Kvinnolöner måste vara desamma som manslöner. ”Kvinnoarbeten” måste bli lika välavlönade som ”mansarbeten”. Att försöka tvinga in män att arbeta på dagis och andra ”kvinnoyrken” och tvärt om vore onödigt och absurt. Det är INTE sexistiskt att fler kvinnor jobbar på dagis och fler män som svetsare. Det är sexistiskt att kvinnoyrkena är lägre avlönade och har lägre status i samhället.

Kvinnor bör istället uppfostras av kvinnor. Kvinnliga förebilder är viktigt under uppväxten, dock säger det inte att manliga förebilder är oviktiga. Det är så att unga flickor behöver manliga förebilder lika väl som kvinnliga. Lika så för unga pojkar. De bör uppfostras av män men de behöver både kvinnor och män som förebilder. Jag anser att allmän värnplikt skall återinföras och skall gälla alla. De som har något som hindrar bör göra specialtjänst. Värnplikten bör fokusera även på uppfostran. Det är då pojkar blir män, kanske inte biologiskt män socialt och kulturellt. Varför inte även införa kampsport som obligatoriskt ämne i skolan. Feministiskt självförsvar för kvinnor och ett rent och brutalt kampsystem för män. Män bör härdas och fostras till män på alla tänkbara sätt och vis. Skolan har och bör ha ett stort ansvar för uppfostran av våra barn. De ska inte bara bli sociala varelser med ett solidariskt och kollektivistiskt tänkande utan också ska de bli de kvinnor och män som utgör vårt lands befolkning och som bygger vår framtid.

Annonser

Klassanalys

Denna klassanalys är inte en traditionell klassanalys och klassindelning och syftar således inte till att upplysa om den traditionella indelningen. Detta är en analys av den nutida moderna situationen och indelningen och kategoriernas benämningar är därför inte exakt desamma som i äldre analyser. Vi har inte utgått från perspektivet om man äger produktionsmedel eller ej som huvudkriterium. De tre huvudgrupperna utgår istället från position i samhället och om man räknas som en produktiv klass, som producerar mer än man konsumerar eller om man räknas som en parasitär klass, som konsumerar mer än man producerar.

Vi definierar tre huvudgrupper av samhällsklasser:

  • Överklassen
  • Medelklassen
  • Underklassen

Underklassen

Denna klass består av det s.k. trasproletariatet. Denna är en parasitär klass som huvudsakligen lever av välfärdssystemet. Trasproletariatet är en klass som växer allt mer genom invandring. Detta är en högst medveten handling av den borgerliga staten.

Karl Marx om trasproletariatet:

”Trasproletariatet, denna passiva förruttnelse av de understa lagren i det gamla samhället, blir genom en proletär revolution här och där indraget i rörelsen, men enligt hela sin levnadsställning kommer det dock att vara bredvilligare att låta köpa sig för reaktionära syften.” (Det kommunistiska partiets manifest)

Denna klass är en fiende till proletariatet och till revolutionen. Trasproletariatet är dömt att förintas efter revolutionen. Dessa människor har potential att bli proletärer och kommer att tvingas till att assimileras i de stora proletära arméerna av arbetare.

Överklassen

Denna klass består av bourgeoisien och är roten till vår nuvarande borgerliga stat och det kapitalistiska systemet. Det är en parasitär klass som lever på den profit som genereras i proletariatets arbete.

Denna ruttnande klass är huvudfienden till proletärerna och revolutionen och är dömd att förintas efter revolutionen.

Bourgeoisien har ingen potential att bli en del av proletariatet. Detta är ett problem som kommer kräva speciella former av lösningar.

Medelklassen

Medelklassen består av arbetande människor som alla arbetar för lön och som alla bidrar till det gemensamma, till välfärden och till produktionen. Dessa människor är både ”handens och hjärnans” arbetare, dvs. bl.a. industriarbetare, akademiker och bönder.

Medelklassen kan indelas i ett flertal underkategorier vilka beror på sortens arbete, fysiskt eller teoretiskt; grad av makt och medbestämmande; lönens storlek och om arbetaren äger sina produktionsmedel eller ej.

I den lägre medelklassen finner vi proletärerna. Denna klass är samhällets ryggrad då det är denna klass som producerar allt så som exempelvis bilar, hus, teknisk apparatur och vägar.

Denna klass är det mest revolutionära och kommer att vara huvudkraften i revolutionen.

Proletärerna äger inga produktionsmedel utan måste sälja sin arbetskraft för att överleva.

Även en del ickeproducerande tillhör denna klass. Det är sådana som utför tjänster så som lastbilsförare, kassörer och lagerarbetare osv.

I den lägre medelklassen finner vi också de lågavlönade akademikerna. Denna klass är mycket lik proletariatet och de äger inte heller sina produktionsmedel och måste lika så sälja sin arbetskraft för att överleva. Dessa människor producerar huvudsakligen tjänster och kan även de räknas som samhällets ryggrad.

Den huvudsakliga skillnaden mellan denna klass och proletariatet är att denna klass består av akademiker. Lönen, makten och medbestämmandet är i stort detsamma som för proletärerna. Dessa människor arbetar t.ex. som lärare och sjuksköterskor.

De kommer att vara lojala till revolutionen och tjäna på det socialistiska systemet.

De ”självägande proletärerna” är en klass som består av proletära arbetare som äger sina egna produktionsmedel. De är sk. självanställda.

Dessa människor kan exempelvis arbeta med samma fysiska arbetsuppgifter som övriga proletärer och ha samma utbildning och lön. Den huvudsakliga skillnaden är att dessa har makt och medbestämmande i sitt arbete.

Denna klass har potential att utvecklas till bourgeoisie och suga ut arbetare likt alla andra kapitalister. De har potential att vara kontrarevolutionär och bör alltså betraktas som en farlig klass.

Om dessa arbetar enbart som självägande kan denna klass tillåtas efter revolutionen och, om de tjänar på det, gå med i den.

Bondeklassen består som framgår av namnet, av bönder. Dessa människor liknar de självägande proletärerna med den stora skillnaden att bondeklassen arbetar med matproduktion och försörjer hela samhället med mat.

Det mesta som gäller den självägande proletärerna gäller även för bondeklassen.

I den övre medelklassen finner vi högavlönade akademiker. Dessa människor har främst teoretiska arbetsuppgifter och dessa kräver i stort sett alltid en speciell avancerad utbildning.

De äger inte sina produktionsmedel utan måste alltså sälja sin arbetskraft, sitt kunnande, för att överleva.

Den övre medelklassen kan i sin tur delas ytterligare i två underkategorier som beror på grad av makt och medbestämmande. Denna indelning har till synes en liten orsak men de facto stor konsekvens. Vi har alltså de med mindre och de med mer makt och medbestämmande i arbetet.

De med mindre makt är lika de lågavlönade akademikerna med den stora skillnaden att arbetets status är högre och så också lönen.

Denna underkategori av mindre inflytelserika arbetare har yrken så som exempelvis läkare, ingenjörer och advokater.

Denna klass kan vara lojal till revolutionen och kommer att behövas efteråt. Huvuduppgiften är att övertyga dessa att de kommer att tjäna på socialismen. Dessa människor kommer att utgöra toppen på det socialistiska samhället.

Underkategorin med mer inflytelserika arbetare har yrken så som exempelvis ekonomer och är idag ledare i företagen. De är således den kapitalistiska bourgeoisiens representanter och lakejer.

Denna klass är köpt av bourgeoisien och tjänar på det nuvarande samhällssystemet och kommer inte att stödja en socialistisk revolution.

Således är denna klass dömd att förintas efter revolutionen.

Klasskamp

Klasskampen hittills har blivit betraktad som en kamp mellan proletariatet och bourgeoisien. Denna betraktelse av klasskampen är fel. Klasskampen är en kamp mellan alla arbetande klasser mot alla parasiterande klasser. I samhället finns två typer av medborgare: de som producerar mer än de konsumerar och de som konsumerar mer än de producerar.

Olika arter överlever med tiden för att dess individer har en vilja att överleva. De individer som inte anpassar sig dör ut. Därför överlever arten som helhet även i framtiden. Klasskampen började med samhällets födelse.

I människans samhälle försvinner inte de individer som ej kan anpassa sig. Detta för att alla medborgare i samhället samarbetar för att överleva.

Detta system gör att sociala parasiter kan existera i samhället. Deras vilja att överleva gör att de försvarar de värderingar som tillåter dem att överleva i form av parasit. Ett samhälle som ej är fritt från parasiter, vare sig det är bourgeoisie eller trasproletariat, kommer med tiden att domineras av de parasitära klasserna och deras värderingar.

Det är väldigt lätt att se vilka som tillhör den arbetande klassen och vilka som tillhör parasitära klasser. Man behöver blott analysera huruvida individen tillför mer till samhället än den konsumerar eller ej.

Hittills har den socialistiska rörelsen sökt stöd från etniska minoriteter och samhällsmedborgare som lever på socialbidrag och sett dessa som allierade med arbetarklassen. Detta synsätt härstammar från att man med ett marxistiskt perspektiv ansett att klasskampen går mellan de utan produktionsmedel och de med produktionsmedel.

Den marxistiska synen är dock inte helt fel. Generellt är de som äger produktionsmedlen, dvs. kapitalisterna den huvudsakliga motståndaren då de dels är en parasitär klass och dessutom är de som idag utgör makteliten och styr över samhället, median och hela ekonomin.

Nationaldagen

Idag är det Sveriges nationaldag som gått tämligen obemärkt förbi. Dagen är även känd som svenska flaggans dag och är allmän helgdag sedan 2005.
Dagen firas av tre anledningar: Gustav Vasa utsågs till kung av Sverige 1523 samt regeringsformerna från 1809 och 1974.

På nationaldagen 2010 firades det på Skansen i Stockholm där kronprinsessan med blivande make fanns med i publiken. På scenen stod bl.a. kungen Carl XVI Gustaf och höll tal. I detta tal prisade konungen dels frihandeln, dels svenska ”försvarets” närvaro i Afghanistan som han kallade en hjälpinsats för folket där. Dessutom hyllade han multikulturen som positiv för vårt kära fosterland.

Om detta inte är att lägga sig i politik så vet jag inte vad det är. Kungen tar här tydlig ställning i politiskt aktuella frågor. Han visar också tydligt vart han står och han intar en liberal hållning. Inte nog med att det är fel att kungen gör sådana här uttalanden så visar han på en svenskfientlig inställning och även att han är en överklassperson och rest från det forna feodalsystemet.

Kungen hyllade också sin förfader, den förste Bernadotte som svensk kung. Han lyfte fram denna som en förebild som bragte fred till Sverige. Vad han inte sade var att tillsättandet av denne kung var en kupp av samma art som den borgerliga franska revolutionen.

Kungarna av ätten Bernadotte må inte ha varit en symbol för feodalsystemet, vilket dock monarkin är. Ätten har dock alltid varit symbol för det borgerliga systemet och än idag visar kungen sitt liberalistiska ansikte.

Det är en skam för nationen att ha en sådan ledare och symbol. Nationens ledare bör definitivt vara vald antingen av folket i demokratiska val eller tillsatt av expertis för att få en kompetent ledare för folkets bästa.

I framtiden kan vi hoppas att nationaldagen inte är den 6:e juni utan ett datum då vi minns dagen då den borgerliga staten såg sitt slut och låg i ruiner. Sveriges folk så åter dagens ljus och ur ruinerna reste sig en ny socialistisk arbetarstat, en stat vars statschef skulle komma att vara tillsatt efter sin goda ledarskapsförmåga och inte efter sin blodlinje.

Den fria median

Tanken om den fria median kan nog vara det största bedrägeriet i vårat samhälle idag. Det sägs att den är en hörnsten och ett av det allra viktigaste för vårat demokratiska system som vi värnar mer än allt annat som om det vore sänt av Gud den allsmäktige själv. Och visst är idén om demokrati en fin sådan och fina tankar är aldrig fel men det blir fel när det inte fungerar i praktiken. Dock kan man genom att upprepa en lögn tillräckligt många gånger göra den till sanning, eller åtminstone få folk att tro att det är sant.

Den fria median i Sverige domineras av ett fåtal större mediabolag och mindre tidningar hämtar ofta sina nyheter från de större nyhetsbolagen som TT för att ta ett exempel. Stora bolag, oavsett om de är mediabolag eller ej har alltid intresset att maximera vinsten och allt annat är sekundärt i förhållande till det. Mediabolag har utöver detta den maktposition att kunna avgöra vilka nyheter som skall nå folket. Man ska inte bortse från det faktum att media av alla sorter är starka och kraftfulla källor för propaganda och det är ofta från media folk får sina värderingar om vad som sker i världen. När då dessa styrs av kapitalistiska jättebolag matas folket av västerländsk, ofta antisocialistisk propaganda. Dessa trycker ut propaganda om hur bra vi har det och hur fantastisk vår demokrati är.

Den fria median är således totalt ofri och absolut inte oberoende utan sitter i händerna på makteliten. För att på riktigt ta makten och föra den till folket skall media inte få ägas av privata storbolag. Folket måste ta kontroll över media på alla sätt. Det finns säkert många lösningar på hur detta kan gå till men ett exempel är att förstatliga all media, då förutsatt att makteliten inte kontrollerar staten som är fallet idag utan att folket även tagit kontroll över staten.

Bojkotta Israel!

Israel slutar aldrig att förvåna hur långt de kan driva sin inhumana rasistiska politik mot palestinierna. Efter att ha tagit ifrån palestinierna allt de har: deras jord, deras mänskliga rättigheter, deras land så stängs de inne bakom en stor mur genom vilken de inte kan komma om de inte går igenom noga kontroller. Israel bygger vidare sina bosättningar på ockuperad mark. Ingen kan väl heller ha missat de fruktansvärda krig som drivits mot Gazarämsan som bombats sönder och samman. Gaza är ett fängelse sedan lång tid tillbaka.

Nu har dock Israel gått för långt. När skepp med förnödenheter till offren i Gaza stoppas av Israeliska statliga pirater. Det finns som sagt ingen gräns för deras grymheter. Israel är en rasistisk och fascistisk stat. Det är en sionistisk stat. Vi måste fördöma Israels gärningar och sionismen.

Som nationalkommunister måste vi ställa kraven:
✔ Israels krigsförbrytare skall ställas inför domstol!
✔ Israels regering ställs inför domstol för brott mot internationell rätt!
✔ Stoppa handelsförbindelser med Israel!
✔ Inför sanktioner mot Israel!
✔ Inga diplomatiska förbindelser med Israel!
✔ Erkänn Hamas som Palestinas lagliga regering!
✔ Total bojkott av Israel och israeliska varor!
✔ Total kamp mot sionismen var den än visar sig!

Nationalkommunism

Nationalkommunismen är en ideologi på frammarsch. Den har dock många år bakom sig och har gett upphov till diverse andra ideologier under årens lopp. Hurdan är den idag? Är det en synkretism av nationalism och kommunism eller är det en helt egen ideologi?

Min fasta åsikt om det är att det i princip är en blandning av redan existerande idéer. Men detta gör den inte till en sammansättning av dess komponenter utan genom en synergieffekt till något ganska eget och något mer än bara vad den består av.

Grundidén ligger i att liksom andra socialister skapa ett annat, bättre samhälle. Detta samhälle präglas av solidaritet och folkgemenskap och främsta fienden är liberalismen och dess individualism. Nationalkommunismen hämtar stora delar av sina idéer från Karl Marx, Friedrich Engels, Vladimir Iljitj Lenin, Josef Stalin och Mao Zedong men till skillnad från de som kallar sig marxist-leninister som ofta benämns enbart kommunister är inte nationalkommunister bundna till vare sig marxismen eller leninismen. För att kunna definiera sig som marxist-leninist bör man följa både Marx och Lenins skrifter och idéer så långt som möjligt och inte frångå dess på några punkter. Nationalkommunismen är således inte bunden alls till detta utan kan följa det som den anser vara mest lämpligt.

Kommunismen har som mål att uppnå det kommunistiska samhället som definieras som det klass- och statslösa samhället där var och en arbetar utifrån sin egen förmåga och tilldelas efter behov. Detta skall dock uppnås först efter att man uppnått det socialistiska som varken är klass- eller statslöst. Dock är kapitalismen avskaffad och arbetarklassen är den härskande klassen. Nationalkommunismen har inte det kommunistiska samhället som mål utan enbart det socialistiska. Dock anses inte det kommunistiska som något oönskat utan blott som något som ligger mycket långt fram i tiden och därför inte bör ses som något att sträva efter.

Nationalkommunismen följer som sagt inte ideologernas skrifter som om de vore en lagbok. Istället ses idéerna som verktyg som kan tillämpas efter behov i kampen för socialismen. De ses som vapen i klasskampen. Därför kan Marx analys av kapitalismen användas för att visa på dess brister och visa behovet av socialism. Den dialektiska materialismen kan användas som ett verktyg för att visa på motsättningarna i motståndarnas argument. Vidare ger Lenin goda grunder i förståelsen om staten och revolutionen och ger oss verktyget om den demokratiska centralismens princip och andra strategiska metoder för att organisera arbetarklassen. Nationalkommunister bör dock inte se skrifterna och idéerna som det allra viktigaste i kampen utan istället ska handlingen vara det främsta medlet. Handling säger mer än ord.

Det behövs således ingen helt ny egen ideologi. Varför ska man uppfinna hjulet två gånger? Istället används beprövade idéer och metoder som ger en grund och djup för att driva kampen. Men hur kommer nationalismen in i kommunismen? Det sägs ofta från både kommunistiskt och nationalistiskt håll att dessa två äro oförenliga och att kommunismen är internationell. Ja visst är kanske marxismen-leninismen internationalistisk men nationalkommunismen är som sagt inte alls bunden att följa dessa idéer. Nationalismen ligger dock inte i förakt för andra folk utan i en sund inställning till alla folks lika värden och lika rätt att existera. Alla folk har också rätt att bevara sin egen kultur, sitt språk och rätten att bestämma och styra över sig själva.

Josef Stalin utvecklade kommunismens syn på den nationella frågan under sina år som ansvarig för just denna fråga i Sovjetunionen. Den svenske författaren Fritjof Lager beskrev denna fråga mer ingående i boken Arbetarklassen och nationen som till viss del utgått från Stalins bok om nationen. Lagers bok ligger till stor grund för nationalkommunisternas syn på den nationella frågan. Dock säger Lager att kommunister inte kan vara nationalister men då använder han begreppet nationalism på ett ålderdomligt vis och det som vi menar med nationalism beskriver han med andra ord som han också uppmuntrar till. Vidare finns vissa grundläggande principer om den nationella frågan i en skrift av Marx som behandlar judefrågan. Judefrågan är inte lika aktuell idag som i mitten av 1800-talet men principerna kan fortfarande användas inte minst på den muslimska delen av befolkningen som till viss del sitter i samma situation som judarna gjorde på 1800-talet.

Den här marxistiska nationella synen gör det lätt att kombinera kommunismen med etnopluralismen. Etnopluralism är en ideologi som delvis utvecklats av fransmannen Alain de Benoist och amerikanen Richard McCulloch.

Wikipedia ger följande definition på etnopluralism:

Etnopluralism är ett begrepp som används inom nationalistiska kretsar. Det råder dock delade meningar om vad den termen innefattar, men ofta uttolkat som att ingen ras eller etnisk grupp är mer värdefull än någon annan, men att de måste leva åtskilda för att undvika påstått negativa konsekvenser av genetisk och kulturell sammanblandning. Den etniska gruppen anses ha kollektiva rättigheter, vilket främst handlar om rätten till överlevnad, och rätten till en egen nationalstat.

/…/

Etnopluralismen fick sin främsta ideologiska utformning i McCullochs bok The Racial Compact, som gavs ut 1994. McCulloch beskriver en situation där mänsklighetens olika raser sakta håller på att blandas samman, där han menar att den mänskliga mångfalden på lång sikt är hotad. Den första ras som författaren hävdar kommer att dö ut är den nordeuropeiska, som i hans tidigare böcker beskrivits som kärnan i den västerländska civilisationen. I The Racial Compact föreslår han att teorin om mänskliga rättigheter också skall överföras till raser för att mångfalden skall kunna bevaras. McCulloch avslutar sin bok med att föreslå en delning av USA, för att varje ras där skall få en egen nationalstat.

McCulloch själv använde dock aldrig begreppet etnopluralism, utan kallade rasligt och etniskt rättighetstänkande för ”moralisk rasism”, eller bara ”rasligt bevarande”. Begreppet etnopluralism växte istället fram i Europa där etnicitet var ett mer verkligt begrepp än ras för många läsare.

I Sverige har Nationaldemokraterna tagit till sig de etnopluralistiska idéerna och infogat dem i sina stadgar.

En del nationalsocialistiska grupper har i sin tur tagit avstånd från etnopluralismen, med argumentet att etnopluralism i grunden är en egalitär lära, som förnekar den ariska rasens överlägsenhet. Andra hävdar att etnomonoism och etnopluralism är i grunden separata företeelser som inte är diametralt motsatta.”

Nationalkommunismen är således ingen rasistisk ideologi och hävdar ingen ras överlägsenhet. Ofta talas det inte om raser bland nationalkommunister utan om folk, nationer eller etniciteter. På goda grunder kan man hävda att nationalkommunismen är både en etnonationalistisk och kulturnationalistisk ideologi.