Monthly Archives: september 2010

Valet 2010

I skrivande stund har endast 5600 av 6063 valdistrikts röster räknats. Det mesta tyder på att det blir en högerborgerlig regering kommande fyra år. Dock kommer möjligtvis Alliansen att regera som minoritetsregering. Detta tackvare att Sverigedemokraterna nu inträtt i riksdagen och tilldelats 20 mandat.

Socialdemokraterna gör ett av historiens sämsta val någonsin och är idag ungefär lika stora med sina 31,16 % som moderaterna med sina 29,74 %. Nu såhär efteråt kommer analyser från olika håll varför det blev som det blev och sossarnas egna analys låter som så att det är samarbetet med V och MP som är bakomliggande. Med detta verkar de mena att svenskarna inte vill ha med vänsterpartister i regeringen och därför valt att inte rösta för en rödgrön regering. En annan orsak som omtalas rejält, men inte från officiellt håll är den att Mona Sahlin varit så impopulär att folk inte velat rösta in henne som statsminister.

Vår åsikt är den att Socialdemokraterna helt enkelt saknar folkligt stöd för att partiet inte längre representerar de som de säger sig representera. SAP var en gång kärnan i den svenska arbetarrörelsen och hade byggt upp en hel folkrörelse kring socialdemokratin. Idag driver sossarna en socialliberal politik och talar sig varma om småföretagare och hur man ska underlätta för dem. SAP har blivit småföretagarnas parti.

Svenskarna kan helt enkelt inte längre känna igen sig i det som socialdemokraterna står för. Politiken och politikerna är fjärmade från folket och dess vilja. Det blir inte bättre av att SAP och även V fokuserar på antirasism och hbt-politik istället för arbetsrätt och klasskamp. Den riktning som vänstern haft sedan 1968 har fått folk att associera vänstern med svenskfientlighet, multikulturvurmande och hbt-rörelsens företrädare. Inget av detta tillhör den traditionella svenska arbetarrörelsen. Det blir inte heller bättre av att V och SAP gör multikultur till ideal för det svenska samhället och stämplar alla som är emot det som onda rasister och nazister. Det gör att folk vänder dem ryggen och söker sig till andra partier som SD när de fått nog av den svenska invandringspolitiken.

Vad innebär valresultatet för svenskarna och för NKP?
Att vi får en högerborgerlig regering istället för en vänsterborgerlig gör ingen större skillnad ur ett längre perspektiv. Båda blocken företräder borgerlig politik och det kapitalistiska samhället. Med en vänsterborgerlig rödgrön regering hade dock nedskärningar och social välfärdsslakt kunnat hejdas något och livssituationen för många arbetslösa och sjuka kunde lindrats. I det långa loppet hade vi dock sett samma tendens. Liberalisering.
Att Sverigedemokraterna gör inträde i riksdagen innebär främst att ytterligare ett borgerlig parti finns där. SD för dessutom en arbetarfientlig politik. Det positiva med att SD nu finns i riksdagen är att det nu finns en röst som kan ropa när invandringspolitiken blir allt mer förödande och galen. Dock kommer inga större förändringar ske, inte kommande fyra år. Med tiden kan dock nationalismen bli mer rumsren och frågan kan diskuteras öppet utan att anhängarna anklagas för nazism och attackeras med våld.

För oss i NKP innebär inte valresultatet annat än att vårt politiska arbete fortgår precis som innan. Vi arbetar inte hårdare för att det är valtider. Vår politik är alltid lika aktuell och vårt arbete är alltid lika viktigt. Förändring kommer inte genom valsedeln utan genom gatukamp, arbetsplatskamp och klasskamp.

Nytt rekord

En glad nyhet är att vår hemsida når ut till potentiella medlemmar och att våra ansträngningar inte är förgäves.
När vi som ansvarar för hemsidan ser på statistik över antal besök så gläds vi varje gång antalet når upp till runt 30 stycken per dag vilket får anses som tämligen mycket för en sådan liten organisation som NKP är samt att våra resurser för att tilkänna ge oss är minimala.

Vi kan nu dock meddela att den 20 september steg besökarnivån till över 200 personer. En orsak kan givetvis vara det nyligen avslutade valet i riket men vi tycker ändå detta är en positiv utveckling.

Tradition, identitet och socialism

Som kommunister och socialister är vi måna om det gemensamma. Vi tror på kollektivet framför individen. För att ett kollektiv skall kunna bli framgångsrikt krävs att ett flertal kriteria är uppfyllda varibland vi bland annat kan finna gemenskapsuppbyggande faktorer.

Rent socioekonomiskt kan vi införa gemensamt ägda företag där vi gemensamt är med och bestämmer. Där får var och en uppleva medbestämmande och inflytande och blir således inte bara en kugge i maskineriet utan en vital del av helheten. På liknande sätt kan vi bygga upp samhällsstrukturen. Men detta räcker absolut inte för att gemenskap skall uppstå. Det krävs även en känsla av samhörighet, av gemenskap och av tillhörighet.

I dagsläget finns det mycket som motverkar allt detta. Vi har en enormt utbredd individualistisk syn som präglar samhället. I detta system är det alla var och en för sig mot resten av samhället. Vi kämpar alltså inte tillsammans, trots att vi tillhör samma folk och bor i samma land. Vi kämpar mot våra egna medmänniskor. Systemet präglas av avundsjuka och misstro mot grannar och bröder, av att hellre trycka ner andra och framhäva deras brister för att själva framstå som bättre än att hjälpa den som inte har det lika bra ställt. Systemet präglas vidare av social utslagning och utanförskap.

För oss är kollektivet det viktigaste. Kollektivets gemensamma vinster är varje individs vinster och varje individs kunnande och framgång blir, om man arbetar tillsammans till en större framgång för hela kollektivet än vad som blir om var och en kämpar individuellt. Detta kallas synergieffekt och det finns mycket forskning i kollektivt lärande.

För känslan av samhörighet, tillhörighet och gemenskap krävs det att det finns något att identifiera sig med. Därför är identiteten en av de allra viktigaste kriterierna för ett fungerande kollektiv som präglas av solidaritet istället för individualism. Vårat kollektiv är hela det svenska folket. Vår identitet blir således den att vara svensk. Ofta sägs att det inte finns något som är svenskt. Då menar dessa förvirrade själar att det vi idag ser som svenskt egentligen är inlånat från andra kulturer.

Så nu kommer vi osökt in på kultur och därmed också tradition. Ett folks kultur och dess traditioner är folkets själ. Det är dessa ting som ger oss vår identitet. Vi ser att vi som kallar oss svenskar har en gemensam kultur där även språket ingår och gemensamma traditioner. Detta gör att vi har likartade tankesätt, liknande mentalitet. Det finns givetvis dialektala skillnader i språket och regionala skillnader i kultur så som matvanor och traditionerna. Men det finns en gemensam grund.

Dagens svenska kultur och traditioner är inte alls desamma som de på vikingatiden. Vi äter inte samma mat, har inte samma arkitektur och inte samma religion. Det vi har nu grundar sig visserligen på det vi hade tidigare men har berikats med inflytande från andra kulturer. Dessa har vi tagit till oss och gjort till vår egna. Detta är svenskt och detta är svensk kultur, oavsett om religionen kommer från Israel och maträtter från Kina, Turkiet eller Mexiko.

Vi kan därför räkna med att vårt samhälle även i framtiden kommer att påverkas av andra folk. Vi får nya maträtter, nya traditioner och vårt språk påverkas med nya ord och fraseologi. Detta har alltid skett och kommer alltid att ske. Det är inget fel och detta är vad som kan kallas kulturberikning.

I dagens Sverige pågår dock inte kulturberikning utan kulturdöd. Det bor ett flertal olika folkgrupper i landet som har, från svensk tradition kraftigt avvikande kultur. Utseendemässigt skiljer de sig, vilket försvårar gemensam identitet. Det talas flera olika språk, det finns olika religioner och stora minoriteter med annan kultur, traditioner och tankesätt. Detta är ett resultat av massinvandring, multikulturidealet och kulturimperialism.

Detta rycker undan grunden för den svenska kulturen och urlakar den. Det bryter ner det som bygger upp den svenska identiteten och bryter sönder den. Svenskarna blir ett splittrat folk utan gemensam identitet, ett rotlöst folk. I takt med detta hör svenskarna att multikultur är bra för Sverige och att det inte finns något som är svenskt. Samtidigt bombarderas vi av amerikansk konsumentkultur som blir det enda västerländska vi har att klamra oss fast vid för att överleva.

Makten och eliten har verkligen lyckats. Folket är söndrat så nu kan de härska i fred.