Monthly Archives: mars 2012

Europeisk Socialism

Det största framgången för syndikalism är sannolikt i det europeiska fältet. Europeisk socialism, som är dess moderna form, står för en europeisk union på en socialistisk grund. Detta har blivit nödvändigt om den internationella kapitalismens verksamheten någonsin ska kunna övervinnas. Kapitalismen är organiserad och förankrad på en väsentlig världsvid skala. Låglöneländerna i Asien håller på att utsugas industriellt för ännu större vinster än de som gjorts av kapitalismen i väst. Som ett resultat ställs brittiska arbetare inför vissheten att förlora sina marknader för svältlöner i Asien som finansieras med pengalångivare i Europa och Amerika.

Arbetarpartiets internationella socialism har fullständigt misslyckats att ta itu med detta hot. Brittiska arbetare kan inte vänta tills de exploaterade kulierna i öst når en tillräckligt hög levnadsstandard som kan få bort orättvis konkurrens – om detta någonsin händer. Brittiska arbetare har stått och stampat alldeles för länge. Samtidigt har kapitalismen gått vidare med sina globala planer och ambitioner, expanderar och konsolidera med en mycket större hastighet än tillväxten av några internationella arbetarrörelsen.

Syndikalismen gör sig därför mer realistisk som den Europeiska Socialismen. Arbetarna i Europa har nått en gemensam hög politisk makt och utveckling. De kan välja regeringar till makten för att genomföra sin vilja. De har en gemensam syn på livet: deras levnadsstandard och sociala förhållanden, men trots varierande i dag kan den höjas upp till en gemensam europeisk nivå på relativt kort tid. Genom att förenas nu kan de uppnå verklig socialism inom ett stort område av livet, och kan beröva de västerländska exploatörerna av de österländska svettandes kulierna sina vinster genom att förbjuda alla orientaliskt tillverkade varor från europeiska marknader, och samtidigt skydda dessa marknader för sina egna produkter.

Genom europeisk enhet kan man besegra alla försök att få asiatiska svartfotsprodukter på marknader som bör reserveras för europeiska produkter. När den internationella solidariteten har visat sig vara en illusion, kan den europeiska solidariteten uppnås inom en mycket snar framtid.

Samma sak gäller för strejkbryteri i själva Europa. Arbetarnas enhet inom ett enat Europa kan sätta stopp för de låga löner som betalas i många delar av kontinenten och så få ett slut på strejkbryteriet i Europa. Europeisk solidaritet kan stoppa den onda praxis att spela ut en europeisk levnadsstandard mot en annan för att få ner båda standarderna. Genom solidaritet med sina kamrater över hela kontinenten kan de brittiska arbetarna se till att deras varor kommer säljas på alla europeiska marknader utan rädsla för orättvis konkurrens: om hela Europeiska Socialismens politiska linje verkställs, med jämnlik utvecklingen i Afrika för vita och svarta, och med nära byteshandelsavtal med de syndikalistiska länderna i Latinamerika, kan brittiska arbetare försäkra sig genom europeisk solidaritet att deras produkter kommer att ha en rättvis chans i dessa stora potentiella marknader också.

Den europeiska solidariteten är nödvändig om brittiska arbetare ska ha någon vinst att dela, eftersom det kommer inte finnas några vinster alls om européer fortsätter som strejkbrytare mot varandra.

Europeisk solidaritet är nödvändigt för att en gång för alla krossa gigantiska  internationella företag, så som Unilever och ICI, som för närvarande är ett lag för sig själva. Även det mest revolutionära syndikalistiska program, om den tillämpas i det här landet enbart skulle bara lyckas driva företagen att verka på kontinenten och på andra håll genom sina internationella allierade och dotterbolag. De skulle säkert ta revansch på brittiska syndikalistiska arbetare förhindra deras produkter i Europa och andra marknader. Men genom europeisk solidaritet och införandet av syndikalismen på hela kontinenten, kan makten hos de internationella jättarna permanent brytas. Det enda sättet att hantera en bläckfisk är att hugga av alla dess armar.

Man inser att detta inte kan ske över en natt. En viss övergångsperiod måste förväntas, även om den måste vara så kort som möjligt. Ett syndikalistiskt Storbritannien skulle därför vara berett att samarbeta i ett enat Europa, oavsett om resten av Europa är syndikalistiskt eller inte. Naturligtvis skulle det söka närmaste samarbetet med andra europeiska syndikalister som ett sätt att generera ett helt syndikerat Europa. Men dess omedelbara syfte skulle vara en gemensam  hög löne- och vinststruktur och utvidgning av industriella konstruktion till europeisk nivå. Det skulle också uppmuntra inrättandet av en europeisk Fackförenings Kongress skild från partipolitik, och 100 procentig syndikalism i Europa.

Tiden har kommit för ett beslut som kommer att förändra hela levnadsstandarden för arbetarna. Trots alla förhoppningar som uppstått till följd av två stora krig, är kapitalismen lika illa som någonsin och med samma repressiva grepp om vardagen. Byråkratisk Socialismen har prövats, men har visat sig i praktiken vara byråkratisk kapitalism. Arbetarna har inget alternativ nu till oändligt frustration utom att själva ta över produktionsmedlen och skapa verklig socialism genom Syndikalistisk Revolution.

Arbetarna måste välja mellan ett fortsatt löneslaveri och ett bredare, friare liv genom syndikalism. Europeisk Socialism förväntar fullständigt samarbete från varje man och kvinna, och gör lojalitet till huvudlinje i revolutionen, men detta kommer att ge arbetarna desto större styrka för att ta bort den parasitiska finansiella och industriella chefsklass, för att förena sig med sina europeiska kamrater, för att utveckla och besätta Afrika och för att uppnå det närmaste samarbetet med syndikalisterna i Sydamerika.

Genom den Europeiska Socialismen kan möjligheter för hela tre kontinenter  förverkligas, å ena sidan genom att frigöra och uppmuntra den lysande individen att använda vetenskapen för att omvandla resurser för att producera nya former av rikedom: å andra sidan genom Syndikalism dela kontinenternas rikedom bland de som arbetar inom industrin. Arbetarna i Europa står på tröskeln till det största sociala framsteg i sin historia.

Arbetare i Storbritannien och Europa – förena er!


Originaltexten

Annonser