Till minne av två frihetshjältar

chavezgaddafiDet fanns en gång två män på fel sida världsordningen. De stod för andra idéer och värden än NWO med sin imperialism och liberalism. De stod inte bara på fel sida, de var även uppstickare som ständigt utmanade Draken, eller jätten i Norr för en av deras del. De var Hugo Chávez Frías och Muammar al Gaddafi. Det fanns stora likheter mellan dessa herrar. De var ledare för revolutionen i respektive land. Revolutioner för att framför allt befria sina länder från kapitalism, imperialism och nykolonialism. Självständighet och suveränitet var slagord som ofta förekom och inte utan anledning. Det var två mycket viktiga principer i revolutionerna. De ville bygga socialism. Inte nödvändigtvis marxistisk socialism. De var nytänkare och la socialismen från grunden för att bygga en riktig folkmakt och en demokratisk socialism. De var ledare för länder rika på olja. Olja som skulle kunna komma folket till del vilket de också eftersträvade. Oljan nationaliserades och pengarna användes för att bygga upp ländernas infrastrukturer och välfärd. Inte utan att bli anklagade för populism och att använda oljepengarna för att vinna popularitet.

Förutom att de nationaliserade oljan, byggde en form av socialism ofta med nationella förtecken så fanns hos båda en större tanke. Tanken om total frigörelse för deras folk och hela kontinenter.

Sydamerika har länge även efter den direkta frigörelsen från Spanien och Portugal varit ekonomiskt koloniserat av framförallt USA, med IMF och Världsbanken som verktyg. USA har även styrt det politiska livet i sin bakgård Sydamerika så som de önskat. Detsamma gäller för Afrika. En hel kontinent som på papper är fritt men i själva verket är förslavat med ekonomiska bojor. Både Chávez och Gaddafi såg detta och kämpade för friheten. De var 1900-talets och 2000-talets antikolonialistiska frihetskämpar. Och de hade storslagna planer.

I Sydamerika ratades alla handelsavtal och samarbetsformer initierade av USA. Istället byggdes det upp egna sådana där de sydamerikanska länderna själva var med och tog fram avtalen utan inblandning av Draken i Norr. Det fanns och finns även planer på gemensam valuta. En valuta som skulle kunna bli så stark att dollarn inte längre är intressant och därmed tappar sitt egna värde men även sitt inflytande som handelsvaluta i hela Sydamerika. En gemensam valuta skulle även kunna bana väg för närmre och mer federalistiskt samarbete och på sikt både politisk och ekonomisk frigörelse och suveränitet.

Liknande idé hade Gaddafi. En frigörelse av Afrika, initierad av honom själv och den gröna revolutionen. En gemensam valuta var även där planerad och på gränsen att kunna sjösättas. Det skulle ha kunnat vara randen på en spridning av den grön socialism i Afrika och vägen till politisk och ekonomisk frigörelse. Ett ratande och förkastande av IMF och Världsbanken.

Skulle två av världens kontinenter lyckats med detta. Två som är de fattigare, inte fattiga på naturresurser men fattiga för att värdet av naturresurserna hamnar i andra världsdelar. Ja då skulle den Nya Världsordningens fogar rämna och tiden för USA och dess lakejer vara hotat på allvar. Därför var det såklart ytterst nödvändigt att stoppa detta, vilket också det försöktes med flera och åter flera gånger. Det var kupper och mordförsök i Venezuela. Det var sponsring av ”oppositionen” och falsk propaganda som spreds. Allt för att underminera regimerna. Det misslyckades pga att De hade ett genuint folkligt stöd och folket såg att det var gott vad politiken åstadkom.

Nu är det dock inte så att någon av dessa kämpar, ledare, hjältar har lyckats slutföra sina drömmar och idéer. Deras fiender skulle aldrig sluta förstöra och försöka stoppa dem. Det var mest en tidsfråga. Vad dessa Herrar mer har gemensamt är att de idag är döda. Mördade.

Vi minns deras kamp och gärningar och vi sörjer deras för tidiga död. Men vi bannar deras mördare och vi bannar den imperialistiska mördarliberalismen och nykolonialismen.

I veckan som gick var det två år sedan Hugo Chávez Frías gick bort. Vila i frid Kamrat.
Muammar Gaddafi gick bort 20 oktober 2011. Vila i frid Kamrat.

Vi är inte bara emot kapitalism och imperialism. Vi måste slåss hårt eller hårdare mot det som står bakom detta. Liberalism och NWO. Vi ger aldrig upp. Vi slåss även för vår frihet. För ekonomisk och politisk frigörelse av hela Europa från den sjukdom som vilar över vår kontinent. För att rycka upp den med dess rötter och bota den sjuka vi ser med en socialnationalism som sprids över landet. Vi stödjer Chávez och Gaddafis dröm om frihet för deras folk, nationer och kontinenter. En värld där även Europa är fritt och vi lever tillsammans och inte på bekostnad av varandra.

Hasta Siempre Comandante!

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s