Nej tack till det odemokratiska SD

nejtillsd

Sverigedemokraterna har nyligen uppmärksammats för sina inre stridigheter med sitt ungdomsförbund SDU. Det har framför allt varit för att SDU stått inför ett val av ny ordförande och SD har då redan innan varnat för att välja fel person. Jessica Ohlson var en av kandidaterna till posten som SDU-ordförande och det var inte den som hade stöd från moderpartiets ledning var på Mattias Karlsson förklarat att om hon väljs så kommer det leda till att partiet bryter med ungdomsförbundet.

Trots hoten valdes ändå Jessica till ny ordförande och snabbt därefter meddelades att de två organisationerna skulle bryta samarbetet. SD valde att lägga ner SDUs hemsida och att på egen hand starta en ungdomsverksamhet kallad Sverigedemokraternas Ungdomsförbund, förkortat SDU, som lanseras 1 oktober i år. Nu har även meddelats att Jessica Ohlson som varit medlem i partiet också kommer att uteslutas.

Det finns en officiell förklaring till detta. Brytningen sägs bero på att ungdomsförbundet inte har samma politik och värderingar som moderpartiet och vägrat efter lång tids diskussion att följa moderpartiet i den nya riktningen. Att nu Jessica utesluts beror helt enkelt på att hon företräder denna avvikande linje samt att man inte kan vara medlem i SD samtidigt som man är medlem i annat politiskt förbund, om det då inte är det officiella ungdomsförbundet eller annat till partiet knutet förbund.

Men den officiella förklaringen är vek. Den är en täckmantel för helt andra anledningar och de är totalitära. SD styrs av en liten grupp som sedan de tog över partiet samlat all makt runt sig och gör allt för att hålla det så. Andra personer utanför den inre cirkeln som på något vis blir mäktig hotas med uteslutning. Ett exempel är Allan Jönsson i Bjuv som var den med flest personkryss och omåttligt populär i sin hemstad. Det var även i Bjuv som SD fick störst andel röster under Allan som ordförande. Han trycktes dock ner med mot om uteslutning.

Skall man vara kvar i partiet så gäller det att hålla sig på god fot med ledningen. Går man inte dess linje är det tack och adjö. Det fick hela SDUs ledning erfara i våras då de uteslöts ur partiet trots att SDU alltså då fortfarande var dess ungdomsförbund.

Inte ens om man varit på toppen är man säker. Den kände mannen Björn Söder som suttit i den inre kretsen och dessutom varit med i samma gäng som tog över SD för tio år sedan sitter nu löst. Detta efter att bland annat han kritiserat ledningen för hur de hanterat frågan med SDU. Det finns nu uppgifter om att Söder samt före detta partiledaren Mikael Jansson står på tur i uteslutningskön.

SD har även under årens gång petat lokala personligheter runt om i landet. En stor SD-personlighet i västsverige, Patrik Ehn fick se sig som avtackad för ett par år sedan. Och i alla dessa har SD antingen hållit tyst om saken eller förklarat det som att personerna haft samröre med högerextrema rörelser eller någon gång eller någon stans sagt eller skrivit ett uttalande som är rasistiskt. SDs officiella anledning är att göra sig av med alla rasister. Detta är ett sätt att försöka vinna extra poäng hos allmänheten och bevisa för sig själva och media att de minsann är antirasistiska samtidigt som de gör sig av med obekväma medlemmar.

Den inre konflikten i SD och den hårdföra linje som ledningen driver gör och har gjort många medlemmar missnöjda. Flera har även hoppat av frivilligt av rent missnöje och ovan nämnda Allan Jönsson blev slutligen en av dessa och en av de som bildade Framstegspartiet, ett snarast liberalt mittenparti med vag nationalistisk känsla, invandringskritiskt och allmänt populistiskt.

SD är ett parti som visat sig oförmöget att drivas demokratiskt. De har en ledning som avskilt sig från medlemmarna och låter partipiskan vina så snart någon ställer sig upp för att ta ton. Kritik och avvikelse från partiledningen leder till uteslutning. De saknar all förmåga att lyssna till fotfolket och ta till sig något därifrån.

Ett sådant parti saknar därför förmågan att driva ett land demokratiskt. Ett parti för Sverige måste ha demokratin i själen och vara byggt från den allra nedersta grunden på demokrati. Det får inte ha en maktfullkomlig ledning som själva utgör vad som egentligen är partiet. En ledning som ökar sina egna löner till absurda nivåer. Nej, ledare måste leva i samma vardagliga verklighet som medlemmarna och sympatisörerna som röstar på dem. Ledarna måste kunna kritiseras och vid maktmissbruk lätt kunna avsättas.

Att följa partilinjen är en sak. Enighet utåt är en förutsättning för ett lyckat parti men öppenhet i diskussion inom partiet är minst lika viktigt. För ungdomsförbunden måste man även komma ihåg att det snarare är regel än undantag att de är mer radikala än sina moderpartier och måste inte föra exakt samma politiska linje.

Vi menar att SD aldrig haft det i sig att vara partiet för Sverige. De har aldrig varit lösningen på de problem vi har och står inför. De har dock öppnat upp för en ny politisk diskussion och en ny arena. De har öppnat upp många vanliga människors ögon och samlat den missnöjda svenska populationen. Men de har använt falsk arbetarretorik för att tilltala svensken. Det är dags att vi ser dem för vad de är. Det är dags att vi tackar dem för det arbete de utfört men inser att det är dags för dem att kliva ner från den politiska scenen. Deras arbete är slutfört. Vi behöver inte längre deras tjänster.

Nu, idag är det hög tid för att vi får ett nytt parti som liksom SD gjort visar på sveket från de etablerade partierna oavsett färg. Ett parti som står för Sverige och svenskarna. Inte som Sossarna eller Moderaterna som säljer ut landet eller som SD som talar fint men förråder arbetare med sin borgerliga politik utan ett parti som försvarar det svenska och den svenske vanlige arbetande människan. Kort sagt ett parti för Ett Svenskt Sverige.

 

Advertisements

One response to “Nej tack till det odemokratiska SD

  1. Så länge som SD kan uppvisa goda opinionssiffror så kan man förmodligen utan större risk fortsätta att driva den nuvarande utrensningspolitiken.
    Ingen klandrar en segrare.
    Emellertid så ställer SD:s stora framgångar partiet inför ett dilemma eftersom inget annat parti verkar vilja ha med dom att göra.
    Hur skall man kunna få gehör för sin politik under dessa förhållanden?
    Den hårda nöten återstår för SD att knäcka.
    Det enda sättet för SD att få något större inflytande inom svensk politik är att ingå i någon form av samarbete med det borgeliga blocket.
    Men behöver verkligen borgarpartierna och för den delen SAP, MP och V Sverigedemokraterna för att genomföra sin nyliberala EU-politik bestående av privatiseringar, nedskärningar, avregleringar, massarbetslöshet och fortsatt massinvandring. Jag tror att Decemberöverenskommelsen är svaret på detta.
    Om något av de mindre borgeliga partierna skulle hamna utanför riksdagen vid nästa val så kan man ändå fortsätta på den inslagna vägen genom att sammarbeta tvärs över parti-och blockgränserna.
    Om så blir fallet så har SD inte mycket att erbjuda sina frustrerade väljare som vill se resultat.
    Vi kan i så fall se början på en nedåtgående spiral för partiet och en partiledning som fortsätter med att utesluta påstådda kättare till höger och vänster.
    Till slut blir enda anledningen att hålla sig kvar i partitoppen dom feta lönerna och arvodena samtidigt som besvikna väljare börjar se sig om efter andra alternativ.
    Jag håller med om att vårat land skulle behöva ett annat parti.

    .

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s