Världen har förlorat ännu en stor man

Kim Jong-Il är död. Han var trots sin längd en stor man och saknad och sörjd av många. Inte bara koreaner utan flera runt om i världen. Kim Jong-Il var en motkraft till den dominerande USA-vänliga samlingen ledare som driver världen mot nyliberalismens fördärv. Vi tror och hoppas att detta inte innebär slutet för Demokratiska Folkrepubliken Korea utan att någon kan axla hans mantel och leda den stolta nationen vidare i kampen för självbestämmande och självtillförlitlighet. Om det blir den bortgångnes son Kim Jong-Un återstår att se, men det är dock ganska troligt att traditionen hålls i att släkten Kim styr landet. Dock skall man komma ihåg att det, som Gaddafis son Saif sade ”inte är en farm man ärver”.

Det må finnas mycket man kan klaga på hos det nordkoreanska systemet och den starka personkulten kring ledaren men mycket av det som sprids i västs media är överdrivna och förvrängda sanningar eller ibland rena lögner. Vår syn på mytifieringen av en ledare är att den mycket väl kan vara av godo. Myter och legender samlar och enar folk och Kim Il Sung som alltjämt är statschef utgör inte en odemokratisk sådant, så som t.ex. Sveriges kung, utan fungerar snarast som en symbol för nationen, kampen och för Nordkorea självt.

Den nordkoreanska ideologin, juche är också en inspiration till den politik vi själva driver. Juche är en speciell form av socialism som själv inspirerats av stalinismen men anpassat till det koreanska samhället, kulturen och traditionerna. Juche är en koncept som betyder självtillförlitlighet. Detta är ett måste, inte minst ur miljösynpunkt där närodlad mat som inte fraktas över jordgloben är mer miljövänligt. Kan en stat bli så nära självförsörjande som möjligt är det mest positivt.

Vi vill inte implementera juche i Skandinavien. Det är en koreansk ideologi. Vi ser dock grundprinciperna bakom som en förebild och vi måste själva skapa en form av socialism, en skandinavisk juche där vi utgår från socialismen men anpassar den till skandinaviska förhållanden, kultur och traditioner. Vi måste också bygga socialismen på självtillförlitlighet och självförsörjning så långt det är möjligt.

Vi avslutar med att hedra minnet av Kim Jong-Il och hoppas Nordkorea kan utvecklas till ett föredöme och en fri nation.

Leve Demokratiska Folkrepubliken Korea!
Leve Juche!

Den politiska kartan ritas om

Siffrorna som den senaste tiden presenterats för folkets sympatier till partierna har radikalt förändrats. Så har också förtroendet för de olika partierna. Den svenska politiska kartan har ritats om och förändringarna tycks vara beständiga. Socialdemokraterna som förr legat runt drygt  35 % relativt nyligen sjunker till rekordlåga siffror runt 27 % och ”experterna” talar om möjligt fall till runt 15 % som tycks vara den siffra som utgör kärnväljarna som alltid varit partiet trogna.
Samtidigt ändras maktbalansen inom Alliansen. Moderaterna är nu själva större än de tre andra partierna, Folkpartiet, Kristdemokraterna och Centerpartiet tillsammans.

På frågan om folkets förtroende för partiledarna får SAP:s Håkan Juholt pinsamt dåligt betyg medan Fredrik Reinfeldt får allt större förtroende. En del bakom Reinfeldts store förtroende är att han handlat stabilt och att Sverige lyckats hålla sig någorlunda väl i den ekonomiska krisen som pågår, inte minst i Europa. Att Sveriges utanförskap från Eurosamarbetet kan vara en betydande orsak till att vi inte drabbats tycks inte vara en aktuell sak att påpeka. I synnerhet då Moderaterna fram till krisen varit för euron.

Den så kallade ”oppositionen” är dessutom ordentligt splittrad. S, V och Mp vill inte alls samarbeta med det fjärde partiet SD som förövrigt röstar oftare för Alliansens förslag än för de rödgrönas. Enligt en färsk undersökning bland Mp:s medlemmar tycks en majoritet också föredra Alliansens politik framför de rödas. Det är inget som förvånar då Mp sedan länge samarbetar i koalition med de borgerliga ute i kommunerna.

Den svenska oppositionen har även större problem. Ett problem som säkerligen är en stor orsak till tappet i förtroende och stöd. Större än valet av socialdemokratisk ledare, där det tycks vara omöjlig att finna någon utan hela garderoben full av skelett. Problemet är att de inte kan formulera ett alternativ till Alliansens politik. SAP försöker att härma den borgerliga politiken men göra den mildare. Folk måste få ett riktigt alternativ. Ett som skiljer sig från den som regeringen för och som visar på ett annat samhälle.

För den som vill socialism och en radikal politik för Sverige och det svenska folket så saknas det även där ett alternativ. Varken Vänsterpartiet eller de mer extrema på vänsterkanten utgör bra val. De är allt för små för att utmana eller göra skillnad och de driver inte en politik för Sverige.

Vi ser många lösningar och vi har en politik för folket. Dock finns det en liten del saker vi kan göra ändå. Några som är gynnsamma för en god utveckling. Vi måste bryta nyliberalismens grepp om Sverige och bryta diktaturen från Bryssel som tar beslut ovanför våra huvuden och tvingar oss att ha gränserna öppna för alla folk och varor. Därför är ett första steg att lämna EU, ett skepp som ändå är på väg att förlisa. Ett alternativ som vi sedan början stått för är att enas med brödrafolken i Skandinavien till en nordisk federation. En sådan har betydligt större förutsättningar att klara sig bra och gynna hela regionen till skillnad från EU som är ett projekt av och för Europas kapitalister.