Igår den 26 juli var det 59 år sedan den kubanska revolutionen tog sin början genom att Fidel Castro med sina revolutionärer attackerade Moncadagarnisonen, en attack som misslyckades och Castro med flera tillfångatogs. Efter att ha blivit frisläppta i förtid skapades 26-juli rörelsen och de for till Mexiko för att planera mer noggrant. Därifrån åkte sedan Fidel och Raúl Castro, Ernesto Che Guevara samt ett flertal till över till Kuba i båten Granma. Historien därefter är känd. Trots att flertalet blev dödade lyckades ändå revolutionen och 1 januari 1959 var diktatorn Batista borta från makten.
Kubanska revolutionen har varit en av de viktigaste händelserna för socialismen i världshistorien. Revolutionen pågår än idag och bygget av socialismen tar ständigt nya väger och former. Den inspirerar unga och gamla i andra länder med sin i praktiken fungerande socialism.
Kuba har dock drabbats av motgångar. Få trodde nog att Sovjetunionen, världens ledande socialistiska stat skulle kollapsa och försvinna. Därmed hade Kuba en stor del av sin handel knuten med Sovjetunionen och när Unionen väl gick om intet förlorade Kuba möjlighet att sälja den vara som varit den viktigaste varan för landet, nämligen socker. Till detta skall läggas till att många andra varor inte längre gick att sälja i samma omfattning efter 1991 och ej heller fanns samma möjligheter för Kuba att köpa varor från t.ex. Sovjet som hade mer modern teknik och tyngre industri. Den amerikanska blockaden skall man ej heller förglömma. Den har inneburit stort besvär frö Kubas export och import och därmed ekonomi.
Kuba repar sig dock och reser sig ur krisen och ruinerna efter realsocialismens fall. Nu har dock krisåren sedan 1991 dragit med sig flera tunga problem. Dessa söker nu kubanerna lösa.
Raúl Castro har släppt upp möjligheterna att driva affärsverksamhet i privat regi. Är detta ett steg mot kapitalism undrar säkert många. Vi säger i vilket fall som helst nej som svar på den frågan och fortsätter att Kuba nu är på väg mot ett samhälle likt det som vi förespråkar. Ett samhälle där den essentiella verksamheten ägs gemensamt och alla arbetsplatser styrs av dem som jobbar där men där småföretag så som frisörer och mindre livsmedelsbutiker, souvernirbutiker etc kan ägas privat.
Vi tror inte denna utveckling kommer leda till kollaps av kubanska socialismen utan snarare kommer stärka den. Kubanerna själva håller med och anser att detta bara är en förändring inom det socialistiska systemet de har. De vill ha mer frihet och rätt att driva egen affärsverksamhet men att de inte har intresse av att ändra samhället i grunden.
Med nuvarande utveckling i Kuba samt i hela Latinamerika i allmänhet och inte minst Venezuela i synnerhet har vi mycket att se fram emot med glädje och med spänning. Vi delar kubanernas glädje i att nu få fira sin revolution och sin självständighet.
¡Viva Cuba!
¡Viva la Revolución!
¡Viva el Socialismo!
Vänsternationell 