Vänsternationell tackar för sig

Nu är det slut för vår del. Vi har varit verksamma sedan början av augusti 2009 så det är nästan 3,5 år av skrivande. Vi vill tackar er alla läsare oavsett om ni följt bloggen eller bara kikat in ändå lite då och då och vi tackar för alla kommentarer.

Vi kommer lägga ut all media vi haft för er som är intresserade av att kika på och arkivera alla artiklar.

Vi kommer högst troligen inte sluta med politik för kampen måste fortsätta. Den kommer bara för vår del inte drivas genom denna blogg längre. Tiden har helt enkelt ändrat situationen och vi har andra delar i livet att prioritera samt att vi kommer välja nya vägar och nya utmaningar.

Vårt mål har varit att upplysa folk om de vänsternationella idéerna och visa på dess nödvändighet i förhoppning att de skall få ett större genomslag i vår land och ändra vårt samhälle. Vi välkomnar den eller de som känner sig manade att plocka upp facklan som vi nu lägger ner.

Upplys världen och sprid elden Kamrater!

Vänsternationell tackar för sig.

 

Israel måste besegras – Stoppa terrorn nu!

Det kan knappast ha undgått någon vad som skett de senaste dagarna. Israels massiva attacker mot Gazaremsan. Det skrivs dock ofta som att det är ett krig som pågår mellan israeler och palestinier. Det är inget krig. Det är apartheid, terror och folkmord som pågår. Och detta under närmast total tystnad från Väst, bortsett från demonstrationer från folket.

Gazaremsan har sedan länge varit ett isolerat palestinskt område och närmast inkapslat som ett gigantiskt ghetto eller fängelse, kontrollerat av fångvaktaren Israel. Alla minns vi vad som skedde med Ship to Gaza både första och andra gången projektet genomfördes.

Nu när nöden nått sin spets och palestinierna protestrerar med vapnets makt, en rätt varje förtryckt folk har rätt till, så heter det ofta i medier att ”palestinska terrorister har nu mördat 3 civila personer i Israel” eller liknande. Israel svarar med massivt bombardemang och då heter det att ”under Israels försvar så omkom ett flertal palestinier, några av dem civila”. Media ljuger och förvränger som de gör varje gång. Vi ser tydligt vems sida media står på och i vems tjänst den verkar.

När Israel skapades så fanns det möjlighet för en tvåstatslösning. Ett Israel och ett Palestina. Israel har sedan dess med militära medel invaderat och ockuperat palestinska, syriska och egyptiska områden. Därtill regelbundet attackerat sina grannländer med bomber. Israel har vidare ockuperat och byggt på icke erövrad mark, den sk bosättningen och fördrivit den palestinska befolkningen. Här till kommer den mycket kända ”skyddsbarriären” eller Apartheidmuren som den bör kallas, byggd delvis på israelisk och delvis palestinsk mark.

Israel och ingen annan har därmed omöjliggjort tvåstatslösningen. Anledningen är dels att de inte vill ha en sådan lösning och dels att de har stöd från USA, NATO och hela Väst i konflikten. Att Väst stödjer beror självklart på flera anledningar. En är att sionismen styr stora delar av Västs regeringar och Västs media men också för att Israel fungerar som en koloni för imperialismen i Mellan Östern, ungefär som kungariket Jerusalem gjorde under korstågstiden.

Grunden för Israel är sionismen. En ideologi grundad delvis av Theodor Herzl och delvis Moses Hess. Det framförs att Moses Hess var vän till Karl Marx och Friedrich Engels och att han var socialist. Detta för att ge sionismen ett sken av att vara solidarisk och jämlikhetsgrundad. Dock är Moses Hess idéer snarare av samma frö som det som skulle gro till att bli nationalsocialism. Många, särskilt högerextrema hävdar på flera grunder att marxismen är en judisk ideologi. Dock står nazismen och sionismen mycket nära varandra och utgör två sidor av samma mynt.

Sionismens tanke var att föra alla judar ”tillbaka” till Israel, det land de härstammar från och blivit fördrivna ur. Idén saknar dock faktabaserad grund. De flesta av Europas judar var ashkenazi och härstammar från kazariska judar, ett folk som bestod av finska, iranska, grekiska, slaviska och turkiska folk som tvingades att konvertera till judendomen. Ut över dessa finns judar av olika grupper i världen. Bl.a. sefardiska från Spanien, jemeniter från Jemen etc. Det folk som bodde i israel under antiken är genetiskt närmast besläktat med de palestinier som bor där idag. Israelerna talade från början hebreiska och de var judar. Därefter talades arameiska som var ett närbesläktat språk och flera konverterade till den judiska sekten ”kristendom”. När sedan islam spred sig var steget till arabiska inte särskilt långt att ta och inte heller steget till att konvertera till den nya religionen. Så är de några som har historisk rätt till landet är det palestinierna och inte ”Guds utvalda folk”.

Vi anser att Israel inte bör gynnas på något vis och att en massiv och total bojkott av detta land måste till i hela Europa. Ni kan hjälpa till att sprida material för detta härifrån.

Bojkotta Israel!

• Köp inga frukter eller annat från Israel!
• Åk inte på semester till Israel!
• Slut upp i demonstrationer mot Israels terrorism!

Europa mot upplösning eller enighet?

Separatismen i Europa tycks ha fått ett visst uppsving på senare år. Den har alltid funnits mer eller mindre runt om i vår världsdel även om den inte alls uppmärksammas särskilt mycket. Det finns både separatism på demokratisk basis och på militant basis. Exempel på aktuella separatistiska delar är Skottland, Katalonien, Bayern, Flandern och Vallonien i Belgien och så de mer kända, Baskien, Korsika. Andra exempel är Padanien i norra Italien och Transnistrien i Moldavien.

Det har spekulerats i att separatismens ökning beror på den ekonomiska krisen som genererar dessa idéer och mer nationalistiska tendenser över lag. Kritiken mot EU ökar dessutom samtidigt.

Det man måste göra först och främst är att särskilja på motiven. I vissa av dessa områden föreligger en lång kamp för rättigheter som man kan begära som nation, t.ex. i Baskien. Rättigheten att styra över sig själva. Man måste vara aktsam för motiv som grundar sig i att rika delar vill dela sig från de fattigare delarna av ett land. Så finns ett purfärskt exempel från Bolivia i Sydamerika där den östra delen där de rika och den vita delen av befolkningen bor, som vill dela sig från den västra med de fattigare och fler andel indianer. Där gror även rasismen som ett försök att splittra landet.

Vi har inget emot att EU går mot upplösning. Det är ett av våra främsta mål och det bör främjas. Dock är vi som bekant inte emot europeisk enhet. Hur går det då ihop om vi skulle stödja regional separatism i Europa samtidigt som vi förespråkar europeisk enhet?

Vi menar att varken socialism eller internationalism är möjligt så länge som nationer förtrycks. Nationell befrielse är essentiellt i kampen för jämlikhet. Så såg det ut i England där arbetarklassen var tvungen att stödja Irlands befrielse från Storbritannien när det begav sig samt i Sverige där arbetarna arbetarna var tvungna att stå på Norges sida när de ville bryta unionen med Sverige 1905.

En eurosibirisk federation måste grunda sig på fria nationer. Så länge som en majoritet av befolkningen står bakom nationell suveränitet och det finns adekvata motiv bakom dessa krav måste vi och så måste varje socialist ställa sig bakom denna rättighet.

Om detta innebär en ny tid för Europa, med upplösning av EU och att nya stater uppstår så är det enbart till det bättre och ett steg i rätt riktning. Det återstår dock att se hur kampen hos varje nation fortlöper. Precis som att arbetarklassens frigörelse måste vara dess eget verk i varje nation måste varje nations frigörelse vara dess eget verk. De andra nationerna måste dock vara solidariska och visa sitt stöd i varje tänkbar form.

För en värld av fria nationer. För ett enat socialistiskt Eurosibirien!

Pierre Vilar och den Marxistiska Teorin om Nationen

I introduktionen till sin monumentala tes om Katalonien i det moderna Spanien från 1962, ”Forskning om de ekonomiska grunderna för nationella strukturer” ger den marxistiska historikern Pierre Vilar oss sina tankar om användningen av den marxistiska teorin om nationen. Långt från absurda karikatyrer av denna teori (från nihilism för att sedan driva mot nationalism i försök att försvara vissa vägar till socialismen) visar denna text för oss i ett fåtal meningar den heuristiska kraften hos marxismen att förstå det nationella fenomenet i historien.

Citerat från den första volymen, sidorna 36-37:

Den marxistiska teorin om nationen förtjänar också att studeras inte bara för dess enorma roll sedan 1917 men även i sig självt eftersom det är en historisk teori som det finns lite av S. Frank Blooms (Columbia, 1941) tes att repetera, vilket ofta görs om att Marx och Engels har ”förnekat” nationen, vilket också stundom gjorts av tyska nationalister. Bloom har släppt en samling texter som klargör Marx och Engels, där de essentiella delarna systematiseras senare av Lenin och Stalin i synnerhet.

• “Nationen är en stabil gemenskap, historiskt grundad, med språk, territorium, ekonomiskt liv och psykologisk formation – tankesätt, vilket innebär en gemensam kultur.”
• “Nationen är en historisk kategori, och en historisk kategori av en särskild epok, den stigande kapitalismens epok.”
• “Den nationella frågan tjänar olika intressen vid olika tidpunkter, tar sig olika former beroende på vilken klass som höjd upp sig och när detta skett.”

Svårigheten med att kombinera dessa tre formuleringar är att knyta samman en “stor stabilitet”, att definiera tiden över ett visst territorium, att förena materiella fakta om språkliga och psykologiska likheter och begreppet ”historisk kategori”, senast endast kopplad till kapitalismens uppkomst.

Detta är den tredje forumleringen som mer eller mindre tydligt visar en långsiktig stabilitet hos gruppen och på medvetandet hos samhällsgemenskapen. Den förutsätter ett ramverk och ett instrument som använts succesivt av olika sociala klasser för att etablera en effektiv politisk dominans, eller åtminstone göra anspråk på det.

Men givetvis ifrågasätter den marxistiska teorin om nationen i synnerhet både nuet och framtiden och ersättandet av bourgeoisien med proletariatet i frågan om kravet på att styra grupperna.

Fullständigt oberoende av denna oro, men troligen inte I linje med denna tanke har den norske historikern Halvdan Koht stadigt mellan 1910 och 1950 sökt stöd i den mer avlägsna förflutna och med texter i hand, förlitat sig framför allt på medeltida skandinavisk historia:

“Den succesiva uppkomsten av klasser är en av de viktigaste faktorerna i formationen av nationella sammanslutningar.”

I denna allmänna form, flexibel och begrundande, ser vi att det effektivaste arbetets antagande, i vår testgrupp om förhållandet mellan katalanska och spanska grupper, förser oss med följande begrepp: det dialektala förhållandet mellan framgångsrika sociala klasser gentemot varandra om den politiska viljan och vidare formationen av grupper med stort medvetande om gemenskap. Träningen, som är historisk, är både progressiv och betingad. Gruppen är inte ”evig”. Och med tillträde till moderna politiska former kan den nå framgång, misslyckas, försvinna eller bli född på nytt. Allt beror på dess inre och yttre förhållanden i dess egna utveckling. De problematiska grupperna får inte bli avskilda från problemet med tillväxt.

Källa

Kubanska Revolutionen 59 år

Igår den 26 juli var det 59 år sedan den kubanska revolutionen tog sin början genom att Fidel Castro med sina revolutionärer attackerade Moncadagarnisonen, en attack som misslyckades och Castro med flera tillfångatogs. Efter att ha blivit frisläppta i förtid skapades 26-juli rörelsen och de for till Mexiko för att planera mer noggrant. Därifrån åkte sedan Fidel och Raúl Castro, Ernesto Che Guevara samt ett flertal till över till Kuba i båten Granma. Historien därefter är känd. Trots att flertalet blev dödade lyckades ändå revolutionen och 1 januari 1959 var diktatorn Batista borta från makten.

Kubanska revolutionen har varit en av de viktigaste händelserna för socialismen i världshistorien. Revolutionen pågår än idag och bygget av socialismen tar ständigt nya väger och former. Den inspirerar unga och gamla i andra länder med sin i praktiken fungerande socialism.

Kuba har dock drabbats av motgångar. Få trodde nog att Sovjetunionen, världens ledande socialistiska stat skulle kollapsa och försvinna. Därmed hade Kuba en stor del av sin handel knuten med Sovjetunionen och när Unionen väl gick om intet förlorade Kuba möjlighet att sälja den vara som varit den viktigaste varan för landet, nämligen socker. Till detta skall läggas till att många andra varor inte längre gick att sälja i samma omfattning efter 1991 och ej heller fanns samma möjligheter för Kuba att köpa varor från t.ex. Sovjet som hade mer modern teknik och tyngre industri. Den amerikanska blockaden skall man ej heller förglömma. Den har inneburit stort besvär frö Kubas export och import och därmed ekonomi.

Kuba repar sig dock och reser sig ur krisen och ruinerna efter realsocialismens fall. Nu har dock krisåren sedan 1991 dragit med sig flera tunga problem. Dessa söker nu kubanerna lösa.

Raúl Castro har släppt upp möjligheterna att driva affärsverksamhet i privat regi. Är detta ett steg mot kapitalism undrar säkert många. Vi säger i vilket fall som helst nej som svar på den frågan och fortsätter att Kuba nu är på väg mot ett samhälle likt det som vi förespråkar. Ett samhälle där den essentiella verksamheten ägs gemensamt och alla arbetsplatser styrs av dem som jobbar där men där småföretag så som frisörer och mindre livsmedelsbutiker, souvernirbutiker etc kan ägas privat.

Vi tror inte denna utveckling kommer leda till kollaps av kubanska socialismen utan snarare kommer stärka den. Kubanerna själva håller med och anser att detta bara är en förändring inom det socialistiska systemet de har. De vill ha mer frihet och rätt att driva egen affärsverksamhet men att de inte har intresse av att ändra samhället i grunden.

Med nuvarande utveckling i Kuba samt i hela Latinamerika i allmänhet och inte minst Venezuela i synnerhet har vi mycket att se fram emot med glädje och med spänning. Vi delar kubanernas glädje i att nu få fira sin revolution och sin självständighet.

¡Viva Cuba!
¡Viva la Revolución!
¡Viva el Socialismo!

¡Patria o Muerte!

Aborter och adoptioner i Sverige

I en rapport från socialstyrelsen skriver de angående aborter:

”Under det första halvåret 2011 utfördes 19 010 aborter i Sverige, vilket är 74 färre än under motsvarande period förra året. Det innebär att aborttalet (antalet aborter per 1 000 kvinnor) minskade något jämfört med samma tidsperiod 2010, till 21,0 för 2011 jämfört med 21,1 för 2010.”

Det framställs litet som om denna minskning är uppseendeväckande. Det rör sig alltså om 0,38% färre. Och detta enbart på ett halvår. Då antalet första halvåret 2010 varit ungefär detsamma kan vi vänta oss att det totala per år ligger runt 40 000 st aborter.

Vi kan inte annat säga än att det är en skrämmande hög siffra, oavsett hur den ter sig i förhållande till internationella mått mätt. Då inte siffrorna avslöjar orsaken till aborterna så kan vi inte säga hur stor del som är mer eller mindre berättigad ur ett moraliskt perspektiv, vilket vi förordar i frågan. Men vi tvivlar å det skarpaste på att alla 100% skulle vara legitima ur vårt synsätt.

En annan siffra vi vill presentera är antal adopterade till svenska föräldrar. Siffran ligger på ca. 1550 i genomsnitt under 2000-talets första decennium. Av dessa kom ca. 50% från Afrika, Asien eller Sydamerika. Närmare bestämt rör det som 787,5 barn i genomsnitt per år under denna period. Vi saknar statistik men vi kan ändå ana att det går fler barnlösa par som längtar efter barn och att få adoptera ett eller ett par stycken. Så efterfrågan ligger säkerligen på högre siffra än de 1550 statistiken visar.

Vi har ingen direkt lösning på abortproblemet, för vi ser denna höga siffra som ett problem. Vi anser dock att det bör utredas och göras någonting åt. En dellösning vi dock tror på är att kvinnor som absolut inte har möjlighet att ta hand om sitt barn skall adoptera bort det istället för abort. Med detta skulle vi lätt kunna minska adoptionerna från utomeuropeiska länder.

Statistiken är hämtat från SCB samt Socialstyrelsen.

Aborter i Sverige 2011

Sekularisera Sverige – Nej till Islam i Sverige!

I samband med att Sveriges Televisions Uppdrag granskning gjort ett reportage om islam och hur imamer bryter mot svensk lag när de ger råd om familjefrågor till kvinnor i sin församling, så vill vi lyfta frågan på ett högre plan.

I reportaget visade sig att en kvinna som misshandlats av sin man och sökte hjälp blev om bedd av imamen att inte ens kontakta polisen och att hon dessutom borde be sin man om ursäkt. Detta visar klart och tydligt på islams kvinnosyn. Men detta är inget nytt då vi sett om och om igen bevis på att muslimer kränker kvinnor systematiskt. Vi kan ta hedersmord och könsstympning som två av de mest avskyvärda exemplen.

Var är Sveriges feminister, var är Gudrun Schyman och FI och hela vänstern som gärna gör sig till kvinnornas försvarare samt hela PK-etablissemanget som i kör bekänner sig till feminismen numera?

Islam växer som religion i Sverige. En orsak är invandringen. Sveriges befolkning växer enbart tack vare (eller snarare ”på grund av”) invandringen och där står muslimer för en stor andel. Islam är den näst största religionen i Sverige idag och siffrorna är olika i olika källor men mellan 250 000 och 500 000 är en rimlig uppskattning. Islam växer även pga att den muslimska befolkningen i Sverige skaffar betydligt fler barn än övriga.

Till följd av den ställning islam fått kommer även muslimernas krav på rättigheter och möjligheter att utöva sin religion i Sverige. Detta ser vi överallt där islam vuxit sig starkt. Förutom de kulturelement som islam drar med sig så ökar kraven på införande av sharia överallt där islam rotar sig.

I allt fler och fler livsmedelsaffärer säljs numera halalslaktat kött, eller dhabiha som det egentligen kallas. Detta är kött som är slaktat efter sharialagarna och är det enda muslimer för äta i köttväg. Även om promuslimska organisationer propagerar för hur ”humant” det är så är dhabiha ett grymt sätt att slakta djur på. Utan bedövning skärs nerver, strupe och halspulsådrorna av utan att man skadar ryggraden. Därefter hänger djuret uppochned och man låter djuret förblöda till döds. Detta efter att man svurit sig fri genom att göra det i Guds namn.

Var är djurrättsaktivisterna som annars ryter mot slakt och djurorättvisor? Var är den svenska vänstern som så ofta tar på sig rollen som djurens och de svagas försvarare? Borgerligheten tycker dock att så länge det finns en marknad (efterfrågan) på dhabihakött så är det legitimt och önskvärt. Sådan är liberalismen.

Ofta ser vi nu även att muslimska friskolor öppnar på fler och fler ställen. Här bildas direkt en grogrund för islams synsätt och ett avskiljande från muslimerna från resten av det svenska samhället. De svenska muslimerna tar frivilligt avstånd på flera sätt från att integreras och bli en del av vårt sätt att leva. De vill vara ett samhälle i samhället.

Vi är emot att skolan privatiseras allt mer och friskolor etableras på allt fler orter. Vi vill ha en statlig enhetsskola med sekulär inriktning. Vi är än mer emot friskolor på religiös grund, oavsett om det är islam, kristendom eller judendom som är religionen bakom. Men muslimska skolor rotar allt mer det muslimska synsättet på kvinnor, demokrati och tolerans som inte är kompatibelt med det svenska synsättet.

När den muslimska delen av befolkningen vuxit sig ännu större. Kommer de kräva att dömas efter egna lagar, sharialagar då? Kommer de avskärma sig helt från det svenska samhället? Det är inget vi kan veta men i värsta scenario blir det så och om de någonsin blir till majoritet i Sverige, kommer de då i värsta scenario kräva sharia för hela befolkningen?

Vi ser en oroande trend, i religionsfrihetens namn att islam sprider sig i Sverige och nu också börjar rota sig. Det mest oroande är att om det väl rotar sig så kommer det bli svårt att göra sig av med det och med den påverkan islam får på svenska samhället som helhet.

När moskéer blir en oifrågasatt del av stadsbilden i varje stad och dhabiha är lika vanligt som allt annat i mataffären så är Sverige ett delvis muslimskt land.
Vi är generellt emot religion, av all sort. Vi vill minska den och ser helst ett bortdöende av judendom och kristendom ur svenska samhället. Den politiskt korrekta eliten vurmar dock för invandring och muslimer såpass mycket att de inte ifrågasätter de nackdelar detta för med sig.

Vi ställer därför dessa krav:

• Sekularisera samhället, bygg inga nya religiösa byggnader. Nej till moskéer.
• Öka djurskyddalagarna i Sverige. Förbjud dhabihakött och utförande av dhabiha.
• Förbjud burqa och niqab i Sverige och hijab i svenska skolor.
• Nej till religiösa friskolor. Förbjud etablering av muslimska skolor.
• Motverka muslimsk påverkan på svenska samhället och att islam rotar sig i Sverige. Minska invandringen från muslimska länder.